Bosnien

SARAJEVO

” Första gången jag la mina ögon över Sarajevo låg mörkret tungt över bergen. Bussen närmade sig staden som en eldfluga. Jag såg ljusen närma sig och kände att luften i bussen blev söt och tung av förväntansfulla resenärer.
Jag och min, då sexåriga, dotter var de enda i bussen som såg Sarajevo för första gången. Alla våra medresenärer var återvändande Sarajevobor. Längtansfulla, livrädda och överlyckliga - äntligen skulle de få återse sin hemstad.

Den första morgonen när jag öppnade fönsterluckorna ner mot staden var jag såld. Förförd, förstörd och överväldigad. Aldrig mer skulle jag bli densamma. Har man inte hört minareterna i Sarajevo i gryningen så har man ännu inte vaknat.
Medan staden vaknade satt vi på balkongen och åt varm burek, som damen vi bodde hos hade köpt åt oss innan hon gått till arbetet.

Jag skulle kunna skriva en tjugosidor reklamblogg för staden. Berätta om massor av fina platser och sevärdigheter. Men det är meningslöst. Det är bättre att säga som så; Vill man åka till Sarajevo så ska man göra det. Gärna på en gång. Inget är föralltid och vackra orginella platser förändras så snabbt.

Som den fantastiska glassbaren nere bland höghusen. Eller snarare skeletten av höghusen. Den nya skimrande glassbaren med en riktigt fancy fontän, som stof mitt i förödelsen. De kontrasterna varar i varar inte förevigt. Inte heller det lilla huset med trädgård uppe på kullen, den nerbrända biblioteket eller vägen från staden mot Montenegro, den vägen vi pajjade alla våra fälgar på.

Inneboende
Jag och min dotter bodde hos Rada. En god vän till busschaufförens syster. Hon bodde ensam nu sen hennes man avlidit. Han avled av en hjärtattack två dagar efter belägringen av Sarajevo inleddes. Rada och hennes dotter tog sig igenom de svåra åren tillsammans och fann ett nytt liv på andra sidan belägringen.
Rada är väldigt mån om oss och ser till att vi har mat och dri´yck mest hela tiden. Hon talar mycket om den Guden hon en gång trodde på, men som, inför hennes ögon, lämnade en hel stad i sticket. Hon ifrågasätter tron och religionen och trots sin kristna bakgrund kan hon inte för sin värld se vart skillnaden mellan henne och hennes granne Muharem går.

Den 10 Juli åker jag ner till Sarajevo igen. Vi kommer anlända i gryningen och få höra minareternas välkomnande böneutrop. Vi kommer då att få se ungdomarna på väg hem från dans och fest, äta en bit nybakt bröd och dricka kaffe. Under vistelsen i Sarajevo kommer vi tala med några studenter och deras drömmar.