Berättelser

Vi träffar R i moskén. Hon är ansvarig för några av kvinnogrupperna som de har där. Dessutom är hon styrelsemedlem i kvinnoföreningen, medlem i islamska förbundet och på dagarna arbetar hon på daghem.
R berättar att det islamska förbundet har 200 medlemmar i Stockholm och att målet är att det ska bli 100 medlemmar i de kvinnliga föreningarna. Det är svårt att värva medlemmar eftersom de flesta tycker de har ont om tid. Men vad som märks efter den 11 september 2001 är att fler unga söker sig till moskén. Många vill veta mer om Islam.
R berättar att en gång om året har muslimerna en stor 3dagars konferens för hela familjen. Då ordnar de dagis för de minsta barnet så att resten av familjen kan delta. De har speciella  aktiviteter för ungdomar och konferenser och workshops för de vuxna. Konferensen har temat  Islam i livet och handlar om allt som rör islam och muslimernas vardagsliv, till exempel hur man ska man leva som kvinna, hur man ska handla och agera och vilka värdegrunder man ska leva utifrån. R berättar entusiastiskt om den stämning och gemenskap som uppstår under de intensiva tredagarna. Vi är som en enda gigantisk familj, säger hon leende.

R är marockanska och född muslim men tog på sig slöjan i Sverige när hon kom hit 24 år gammal. Hon menar att det är viktigt att kvinnan själv vill bära slöjan. R pratar mycket om den inre viljan och den inre rösten, att man ska lyssna på den. Själv blev hon inspirerad att bära slöja när hon hörde en man föreläsa om självständighet hos kvinnor.
R är noga med att inte presentera sig som någons hustru utan som sig själv. Hon menar att hon inte är sin mans hustru utan hon är R. En egen individ med egna önskningar, drömmar och mål. R berättar att hon möter många fördomar om att hon skulle vara förtryckt och att många muslimska kvinnor känner sig pressade och tar av sig slöjan. Detta menar R är lika illa som om de skulle bli tvingade till att bära slöja. Hon berättar upphetsat att i Frankrike har man förbjudit slöjan som symbol. Däremot får man får bära korset om man är kristen eller fatimas hand om man är muslim. R menar att fatimas hand inte är en religös symbol och har inget med islam att göra. Det är helt och hållet en feltolkning.
Hon säger att muslimer inte bär några symboler men att uppförandet är en symbol. ”För oss muslimer handlar islam om hur vi beter oss mot varandra”.

Muslimer tror på livet efter detta. Höger sida är det goda den vänstra är den onda, berättar R. “Änglar sitter på människors axlar och vakar över oss eller hjälper oss. Allt man gör i livet gör man för en avsikt”. R säger att  det en person inte får i detta livet sparar man till livet efter detta.
Bestämmer man sig för ett mål når man det så småningom, säger R bestämt. ”Först kommer självkänslan, sedan förtroende och sedan religionen”.
När R sökte jobb som barnskötare var det viktigt för henne att få respekt för att hon var muslim. Hennes krav var att hon skulle få arbeta i slöja, sköta sina böner och vara ledig på muslimska helgdagar.
”Jag är en medborgare i det här landet. Jag vill ge och jag vill ta emot”.
R berättar att hon möter många fördomar hos framförallt svenskar. Det har hänt flera gånger att hon har blivit kallad ”jävla Kohemini” eller får kommentarer som att hon inte respekterar Sverige för att hon bär de kläder hon bär.
”Det är demokrati i Sverige. Det betyder att jag har rätt att välja hur jag vill vara klädd. Vi är alla människor i grunden. Vi väljer olika men vi kan samarbeta och mötas ändå.”
R fortsätter att berätta att många muslimska kvinnor har berättat för henne att när de går till en läkare i Sverige för att de har ont någonstans, tar läkaren för givet att deras sjukdom handlar om att de som kvinnor är förtryckta. De tar inte kvinnornas smärta på allvar utan tror att det är psykisk press.
R berättar vidare hur omöjligt det är för kvinnorna att gå och bada eftersom de rättrogna kvinnorna inte badar tillsammans med män. Det finns inga ställen i Stockholm där badhus respekterar att det ska finnas helt mansfria badtider eller gymtider. Helt fria, betonar R. Eftersom det ofta när det är så kallad kvinnobad, är en manlig städare eller säkerhetsvakt som arbetar. Hon berättar om ett bad som hade tider för enbart kvinnor men då de upptäckte att säkerhetsvakten som var man, satt och tittade på dem via tv monitorerna. Vi blir ansedda som förtryckta när vi hävdar att vi vill ha ett eget bad endast för kvinnor, suckar R uppgivet.
Det är svårt att få arbete eller praoplats  på grund av slöjan. R berättar att IKEA har fått Abrahamspriset för att de anställt kvinnor med slöjor. Nu har de till och med tagit fram speciella IKEA kläder för muslimska kvinnor. De yrken där man ser fler slöjklädda kvinnor är läkare och barnmorskor annars är det få arbetsplatser det är tillåtet.

Rs barn har växt upp på södermalm i Stockholm vilket hon tycker är en fördel eftersom det inte är så sekualiserat muslimskt, de fick bli en del av det svenska samhället menar hon. Men det är inte lätt att uppfostra sina barn i Sverige eftersom de flesta svenskar har helt andra regler för sina barn, bara det här med att dricka alkohol. R anser att de flesta svenska föräldrar är ganska lössläppta med sina barn när det kommer till regler och normer. För henne är dialogen med barnen a och o i barnuppfostran, gemensamt med tydliga regler. Man måste engagera sig i skolan, säger R. Det är barnens arbetsplats och de tillbringar hela sina dagar där. Det är viktigt att uppfostra sina barn till att ta ansvar för sig själv och för andra, avslutar R. ”Det är upp till dem hur de vill leva men det finns alltid någon som ser dem och det är Gud.”