Montenegro

I Montenegro samlas på somararna en massa “auslenders”. Från Europa och USA främst. Dom som lämnat det lilla landet för en bättre framtid någonnnanstans dras tillbaka av hemlängtan och kärlek till familjen och det faktiska hemlandet.
De sätter sig på flyg, bussar och bilar och kommer ner till släkten med presenter och härliga berättelser.
De njuter av klimatet och barndomens smaker och dofter men känslorna kan blandas upp av smärtsamma minnen eller sorg och saknad. Ingen hemresa är enkel. Det är inte som att ta bilen till landet. Den kluvna identiteten påminner sig ofta.
Men främst kanske för de barnen som faktiskt inte har barndomsminnen från föräldrarnas hemland. De kanske är födda i det nya landet eller kom dit som mycket små.
Allt de har från moder- eller fädernäslandet är språket, några värderingar, maten och folkmusiken - i hemmet. Resten är det nya landet.
Vi har varit nere i Montenegro och träffat dessa barn och ungdomar. Långt ifrån miljonprojekt och “det nya livet”. Dom som står mitt emellan två kulturer. Sommaren 2009 ska vi samlas igen och ha en workshop med dom.
I Augusti kommer vi träffa sex unga tjejer. Två som bor i Tyskland till vardags men har sina föräldrar från trakten. En som bor i Sverige där pappan kommer från Montenegro samt tre flickor som bor i montenegro, en universitetsstudernade, en högstadietjej och en mycket ung mamma.